En väl differentierad gliomform bestående av tumörceller av astrocyttyp, med varierande mängd fibrillärt stroma. Ett vanligt klassificeringssystem för dessa tumörer bygger på graden av malignitet (gra d I-IV). Hos personer yngre än 20 år uppkommer astrocytom vanligen i lillhjärnan; hos vuxna uppstår tumörerna oftast i cerebrum, ibland med snabb och utbredd tillväxt.
Neoplasmer i de intrakraniella delarna av det centrala nervsystemet, omfattande hjärnhalvorna, de basala ganglierna, hypotalamus, talamus, hjärnstammen och lillhjärnan. Hjärntumörer delas in i primära , som uppstår ur hjärnvävnad, och sekundära, som är metastaser. De primära kan i sin tur delas in i godartade och elakartade former. Hjärntumörer kan också klassificeras utifrån den drabbades ålder, v ävnadstyp eller läge i hjärnan.
Godartade eller elakartade tumörer i hypotalamus. Histologiskt relativt vanliga typer är pilocytastrocytom och hamartom. Tumörer i hypotalamus uppkommer ofta i angränsande vävnader, som t ex synnervskorsningen, synnerven och hypofysen. Förhållandevis vanliga kliniska symtom är synförlust, fördröjd utveckling, makrocefali och förtidig pubertet.
En elakartad form av astrocytom som kännetecknas av pleomorfa celler, atypiska cellkärnor, mikroblödning och nekros. De kan uppkomma var som helst i det centrala nervsystemet, men med förkärlek för hjärnhalvorna, de basala ganglierna och kommisurstråken. Den kliniska bilden visar sig oftast i 50- till 60-årsåldern som fokala yttringar eller krampanfall.
'Synnervstumörer' är tumörer som utvecklas i olika delar av synnerven (nervus opticus), inklusive själva nerven, den omgivande vävnaden eller glasögatskroppen (corpus vitreum), och de kan vara beniga eller icke-beniga samt bensinnliga eller maligna.
Godartade eller elakartade tumörer i det centrala nervsystemet med sitt ursprung i gliaceller (dvs astrocyter, oligodendrocyter och ependymocyter). Astrocyter kan ge upphov till astrocytom eller glioblastom. Oligodendrocyter ger upphov till oligodendrogliom, och ependymocyter kan förvandlas till ependymom, plexus choroideustumörer eller kolloida tumörer i den tredje ventrikeln.
Supratentorielle tumörer är ett samlingsbegrepp för alla hjärntumörer som utvecklas ovanför en linje, som går genom tvedelningen av stora hemisfärerna (tentorium cerebelli), i hjärnbarken, ventrikelsystemet eller strukturer som direkt omger dessa. Detta innefattar tumörer i hjärnbarken (griälarna och cortex), basala ganglierna, thalamus, hypothalamus, hippocampus, chiasma opticum och hypofysen. Supratentorielle tumörer kan vara bensinnära (gliomer) eller icke-bensinnära (till exempel metastaser, meningiomer, pituitärt adenom och andra sällsyntare typer av hjärntumörer).
Oligodendrogliom är en typ av hjärntumör som utgår från celler som kallas oligodendrocyter, vilka normalt producerar ett isolerande lager av myelin runt nerverna i centrala nervsystemet. Oligodendrogliomer karakteriseras vanligtvis av en viss typ av genetisk mutation och kan variera i storlek, läge och aggressivitet. Symptomen på oligodendrogliom kan inkludera huvudvärk, epilepsi, kognitiva problem och försämrad koordination. Behandlingen kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi beroende på tumörgradering och patientens allmänna hälsotillstånd.
En ryggmärgstumör är en oskulderad eller malignt neoplastisk tillväxt i ryggmärgen, som kan störa nervfunktionen och leda till neurologiska symtom beroende på var tumören finns och hur snabbt den växer.
De största och talrikaste neurogliacellerna (stödjecellerna) i hjärnan och ryggmärgen. Astrocyter ("stjärnceller") har oregelbunden form och många långa utskott, vissa med ändplattor som bildar gliahi nnan, vilken mer eller mindre direkt bidrar till blod-hjärnbarriären. De styr den extracellulära jonaktiviteten och kemiska miljön, och s k reaktiva astrocyter aktiveras vid skada. De har transmittorv erksamhet och spänningsberoende jonkanaler.
Utebliven differentiering och funktion hos cellerna i en vävnad, framförallt i tumörceller.
Primära tumörer eller metastaser i lillhjärnan. Tumörer lokaliserade i lillhjärnan yttrar sig ofta i form av ataxi eller förhöjt intrakraniellt tryck pga obstruktion av den fjärde ventrikeln. Vanliga primära cerebellumtumörer inkluderar fibrillärt astrocytom och cerebellärt hemangioblastom. Lillhjärnan utgör ofta målorgan för metastaser från tumörer i lungor, bröst eller andra, avlägsna organ.
'Tumörceller, också kända som cancerceller, är celler som odlas oupphörligt och inte svarar på de regleringssignaler som normalt styr celldelning och tillväxt, vilket leder till en abnorm tumörformation.'
Gliom (nervkittstumörer) som uppstår ur ependymocyter och yttrar sig som elakartade hjärntumörer hos barn eller som godartade ryggmärgstumörer hos vuxna. De kan utvecklas på alla nivåer i ventrikelsystemet eller ryggmärgens mittkanal. Intrakraniella ependymom uppstår oftast i den fjärde ventrikeln och utgörs av täta, cellulära tumörer, som kan innehålla ependymrör och perivaskulära pseudorosetter. Ryggradsependymom är vanligtvis godartade, papillära eller myxopapillära tumörer.
Godartade eller elakartade neoplasmer som uppstått primärt eller tillkommit sekundärt i hjärnan, ryggmärgen eller deras hinnor.
Nimustine är ett cancerbekämpande läkemedel som tillhör gruppen alkyleringsmedel. Det används vanligen i kombination med andra cancerläkemedel för att behandla vissa typer av hjärntumörer och glomerulära cellcancer (en sällsynt niertumör). Nimustine fungerar genom att påverka DNA i cancercellerna, vilket stoppar celldelningen och kan leda till celldöd.
Godartade eller elakartade intraaxiala tumörer i hjärnstammen (mitthjärnan, bryggan eller den förlängda märgen). Såväl primära tumörer som metastaser kan uppträda här. Kliniska tecken kan vara ataxi ( koordinationsrubbningar), skallneuropatier, illamående, hemipares (halvsidig förlamning eller försvagning) och quadripares (förlamning av alla fyra extremiteter). Primära typer förekommer oftare hos b arn. Olika vävnadstyper är gliom, hemangioblastom, gangliogliom och ependymom.
Ett intermediärt filamentprotein som endast förekommer i gliaceller eller celler av gliaursprung. Molekylvikten är 51 000.
I en enkel medicinsk kontext kan man definiera 'gener' och 'modifierande gener' på följande sätt:
En "synnervskorsning" (optic chiasm) är ett cross-over-område där nerver från båda ögonen korsar varandra, så att syninformation kan skickas till rätt hemisfär i hjärnan för bearbetning. Detta sker för att möjliggöra binokulärt seende och djupseende.
Sällsynta, smärtfria tumörer bestående av neoplastisk glia- och nervcellsvävnad, som främst förekommer hos barn och unga människor. Godartade former ger lång överlevnad i de fall tumören inte övergår till en histologiskt elakartad typ. De har en benägenhet att uppträda i synnerven och i hjärnans och ryggmärgens vita substans.
Ett cancermedel med avsevärd verkan mot melanom.
Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.
Godartade eller elakartade tumörer som uppkommer i eller sprider sig till hjärnans och ryggmärgens skyddshinnor.
En förhållandevis vanlig tumörform i det centrala nervsystemet som uppstår i spindelvävsceller. De allra flesta är väldifferentierade, vaskulära tumörer som växer långsamt och har dålig invasiv förmåga, men elakartade typer förekommer. Meningiom uppkommer företrädesvis i det parasagittala området, hjärnans konvexitet, sfenoidalkammen, luktfåran och ryggradskanalen.
'Nervsystemets tumörer' är en allomfattande beteckning för oönskade celltillväxtsprocesser i hjärnan, ryggmärgen eller nerverna, orsakade av abnorma celldelningar som leder till skada på nervceller och störningar i nervsystemets funktion.
Talamussjukdomar är en samlingsbeteckning för sjukdomar som primärt orsakas av skada eller avvikelse i talamus, ett delområde i hjärnan ansvarigt för sensomotorisk integration, kognitiv funktion och emotionell behandling. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan orsakas av en rad olika faktorer som trauma, infektion, tumörer, stroke eller neurodegenerativa tillstånd. Symptomen på talamussjukdomar kan variera beroende på vilken del av talamus som är drabbad och kan inkludera sensorisk förlust, motoriska störningar, kognitiva svårigheter, smärta, förändringar i sömn-vakena cykler och emotionella rubbningar.
Främre delen av hypotalamus, indelad i den preoptiska och den supraoptiska regionen. Den preoptiska regionen utgörs av periventrikulär grå substans tillhörande den tredje ventrikelns rostrala del och innehåller den ventrikulära preoptiska kärnan och den mittre preoptiska kärnan. Den supraoptiska regionen innehåller den paraventrikulära hypotalamuskärnan, den supraoptiska kärnan, den främre hypotalamuskärnan och suprachiasmakärnan.
Ett av de sju paren i den tredje gruppen (grupp C) av mänskliga kromosomer, enligt gällande klassificering.
Neoplasm grading er en klassifisering av cellens differentiering og multiplikasjonsrate i en tumor, som hjelper med å forutse dens vurdering av invasivitet, aggressivitet og sannsynlighet for rekker. Gradingen er typisk på en skala fra 1 til 4, hvor lavere graderinger indikerer mer differentierte (normale-lignende) celler og langsommere multiplikasjonsrater, med en bedre prognose, mens høyere graderinger indikerer mindre differentierte celler og høyere multiplikasjonsrater, som oftest peker på en mer aggressiv tumor og en verre prognose.
En klass läkemedel som skiljer sig från andra alkylerande medel genom att ha en enda funktion, vilket hindrar dem från att korsbinda cellulära makromolekyler. De kräver metabolisk aktivering till en p rodukt med antitumörverkan och närvaro av N-metylgrupper i strukturen, vilka efter metabolisering kan modifiera cell-DNA kovalent. De enskilda preparatens verkningsmekanismer är inte helt klarlagda.
En muskelkramp definieras som en plötslig, ofrivillig och smärtsam sammandragning eller kontraktion av en muskel eller en grupp av muskler, vanligtvis i benen eller armarne. Den kan vara kortvarig eller fortsatt under en period av tid.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
Känsla av obalans, desorientering eller att omgivningen rör sig. Begreppet används ofta som synonymt med yrsel.
En specialitet inom internmedicin med inriktning på tumörsjukdomar och tumörer.
NLMs (National Library of Medicine, USA) utvidgade informationstjänst för medicnska yrkesutövare och allmänheten. Tjänsten, som är webbaserad, har en omfattande länkning till informationskällor för sjukdomstillstånd och hälsofrågor.
En (schematisk) beräkningsmetod bestående av en serie algebraiska formler och/eller logiska steg för lösning av ett givet problem.