Arteriovenös shunt, kirurgisk: Kirurgiskt anlagd direktförbindelse mellan en artär och en ven.Arteriovenös fistel: Onormal förbindelse mellan en artär och en ven.Hjärnsinus: Stora, endotelklädda venkanaler mellan den hårda hjärnhinnans två skikt; de innehåller inga klaffar.Kärlmissbildningar i centrala nervsystemet: Medfödda eller förvärvade missbildningar av artärer, vener eller blodsinus i hjärnan, ryggmärgen och deras hinnor.Arteriovenösa missbildningar: Medfödda kärlmissbildningar bestående av nystan av uttänjda kärl som leder blodflödet direkt från artärer till vener utan motståndet i kapillärsystemet. En vanlig typ är medfödd arteriovenös fistel.Hjärnvener: Kärl som leder blod från hjärnan.Arteriovenös anastomos: Ett kärl som direkt förbinder en artär med en ven och således utgör en genväg förbi kapillärsystemet. Får inte förväxlas med kirurgisk anastomos eller med arteriovenös fistel.Intrakraniella arteriovenösa missbildningar: Medfödda blodkärlsanomalier i hjärnan, kännetecknade av hoptrasslade tunnväggiga artärer med direktkommunikation med vener utan mellanliggande kapillärer. Missbildningarna visar stora variationer i storlek och läge och ger upphov till symtom genom bristning, masseffekt och kärlavledningseffekter. Den kliniska bilden visar sig ofta inte förrän i det fjärde eller femte årtiondet i livet, när drabbade individer kan utveckla huvudvärk, krampanfall och fokala neurologiska svaghetstecken. Stora blödningar kan leda till koma eller död.FluorkarbonpolymererBlödningstid: Blödningsvaraktigheten efter hudstick. En testmetod för mätning av funktionen hos kapillärer och blodplättar.Hård hjärnhinna: Den hårda, fibrösa hinnan runt hjärnan och ryggmärgen.FenindionEmbolisering, terapeutisk: En hemostasmetod som nyttjar olika medel, som t ex Gelfoam, silikon-, metall-, glas- eller plastkulor, autologt koagel, fett och muskler som emboli. Metoden har använts för behandling av missbildningar i ryggmärgen och skallens blodkärl, fistlar i njurarnas blodkärl, blödning i mag-tarmkanalen, näsblod, hypersplenism, kärlrika tumörer, brustna blodkärl, samt för att kontrollera operationsblödningar.Ventrikuloperitoneal shuntBlodproppLikvorshuntar: Dränagerör inlagda som förbindelse mellan en hjärnventrikel och den inre halsvenen. De möjliggör dränering av cerebrospinalvätska (likvor) för lindring av hydrocefalus och andra tillstånd med ökad ans amling av vätska i ventriklarna.HudtemperaturLeverartär: En gren av bukaortan som försörjer magen, bukspottkörteln, tolvfingertarmen, levern, gallan och det större bukhinnenätet.Kärlröntgen av hjärna: Röntgenundersökning av hjärnans kärlsystem efter injektion av kontrastmedel.Halsvener: Vener i hals och nacke som tömmer blod från hjärnan, ansiktet och nacken i brakiocefal- eller nyckelbensvenerna.PapioPortosystemisk shunt, kirurgiskRegionalt blodflödeKärlröntgen: Radiografi av blodkärl efter tillförsel av kontrastmedel.Portokavalshunt, kirurgiskPeritonealvenös shuntTrombocytaggregationHundar: Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.Vattenskalle: Onormalt stor ansamling av cerebrospinalvätska i skallen, som kan vara förenad med utvidgning av hjärnventriklarna, intrakraniellt övertryck, huvudvärk, trötthet, urininkontinens och ataxi (koordinationsrubbningar). Hos barn kan makrocefali uppträda. Tillståndet kan bero på tilltäppning av cerebrospinalvätskans kanaler, pga neurologiska störningar, blödningar i skallen, infektioner i centrala nervsystemet, hjärntumörer, skallskada eller andra tillstånd. Försämrad resorption av vätska från araknoidalfransarna leder till en kommunicerande form av hydrocefalus. Hydrocephalus ex-vacuo avser ventrikelutvidgning till följd av reducerad hjärnvävnad efter hjärninfarkt.Hypertoni, portal: Onormalt blodflödesmotstånd i leverns portasystem, vilket ofta förekommer vid skrumplever och portvensobstruktion.Esophageal and Gastric VaricesLeverencefalopati: Ett syndrom som kännetecknas av svikt i det centrala nervsystemet i förening med leversvikt, inklusive portasystemshuntar. Kliniska tecken är trötthet och förvirring (som ofta leder till koma), asterixis (flaxande rörelser), nystagmus, livliga okulovestibularreflexer, dekortikerad och decerebrerad kroppshållning, muskelryckningar och bilaterala babinskireflexer. EEG kan visa trefasvågor.Förmaksseptumdefekter: Defekter i skiljeväggen mellan hjärtats förmak, pga ofullständig slutning mellan antingen septum secundum eller septum primum och endokardiekuddarna.Mjältven: Ven som vid mjältporten förenar ett flertal små vener från magen, bukspottkörteln, mjälten och tarmkäxet.PortasystemetPortåderVätska i buken: Ascites. Ansamling av vätska i peritonealhålan (bukhinnehålan).Hjärtseptumdefekter: Defekter i hjärtats skiljeväggar, vilka leder till onormal kommunikation mellan motsatta kammare i hjärtat.Blödning i mag-tarmkanal: Blödning i någon del av mag-tarmkanalen, från matstrupen till ändtarmen.Vattenskalle, normaltrycks: En form av kompenserad hydrocephalus, kliniskt kännetecknad av långsamt inträdande gångstörning, intellektuell försämring och urininkontinens. Spinalvätsketrycket ligger högt inom det normala intervallet. Tillståndet kan bero på processer som stör absorptionen av cerebrospinalvätska, som t ex subaraknoidalblödning, kronisk hjärnhinneinflammation och andra sjukdomstillstånd.NjurvenerLungcirkulation: Blodets cirkulation genom lungorna.Foramen Ovale, PatentHjärt-bypass, höger: Avledning av blodflödet från höger förmaks ingång direkt till lungartärerna, varvid höger förmak och höger kammare förbigås. Detta är en permanent operativ åtgärd som ofta vidtas för att kringgå höger förmak eller höger kammare med medfödda missbildningar.