Ett barbiturat med hypnotiska och sedativa, men icke ångestdämpande, egenskaper. Bieffekterna är en följd av dosberoende CNS-påverkan, och det föreligger en hög risk för tillvänjning.

'Narkoterapi' är ett samlingsbegrepp för användandet av kontrollerade substanser, vanligtvis narkotika eller psykoaktiva ämnen, inom medicinskt behandlingssyfte. Detta kan inkludera användning av metadon som ersättningsbehandling för opiattillvänne, eller användning av LSD i terapi mot alkoholism. Definitionen av narkoterapi kan variera beroende på jurisdiktion och kontext, men det är alltid under medicinsk övervakning och med godkännande från myndigheter.

En neuropsykisk störning kännetecknad av ett eller flera av följande drag: orörlighet, mutism, negativism (vägringsattityd), tillgjordhet, stereotypi, gestikulerande, grimaserande, upphetsning, ekolal i (efterhärmning av ord), ekopraxi (upprepande av rörelser), muskelstelhet och stupor, ibland med avbrott för våldsamma utbrott, panik eller hallucinationer. Tillståndet kan bero på psykisk sjukdom el ler organisk sjukdom (malignt neuroleptiskt syndrom, encefalit m fl).

En grupp derivat av barbitursyra eller tiobarbitursyra. Många av dessa har medicinsk betydelse som lugnande medel eller hypnotika, som narkosmedel eller som kramplösande medel.

(2-brom-3-metylbutyryl)urea. Ett lugnande och svagt hypnotiskt preparat med potentiellt toxiska effekter.

Ett intravenöst narkosmedel med kortvarig verkan som kan användas för att inleda narkos.

Sekobarbital är ett centralstimulans, barbiturat-preparat som används primärt som hypnotiskt medel för att behandla korttidssömnsstörningar och som antikonvulsivum vid behandling av epilepsi. Det är ett schemalagt kontrollerat substance (schedule II) läkemedel i USA på grund av dess potentiala missbruksrisk och beroendepotential.

Läkemedel som används för att framkalla sömnighet eller sömn, eller för att minska psykisk stress eller ångest.

GABA (gamma-aminobutyric acid) är ett neurotransmittor som har en dämpande effekt på nervcellernas aktivitet i centrala nervsystemet. GABA-modulerare är substanser eller läkemedel som påverkar denna signalering genom att modulera GABA-receptorers aktivitet, vilket kan leda till en sänkning av excitationen och ökad relaxering i centrala nervsystemet. Exempel på GABA-modulerare inkluderar bensodiazepiner, barbiturater och vissa antiepileptika.

Intraarteriell injection (IA) är en medicinsk procedur där en läkemedelslösning eller kontrastmedel injiceras direkt in i en artär med hjälp av en nål och en injektor. Detta görs vanligtvis under fluoroskopi eller datorstyrd tomografisk skanning (CT) för att garantera korrekt placering och för att övervaka läkemedelns spridning i kroppen. Intraarteriella injektioner används ofta inom områden som interventionsradiologi, neuroradiologi och onkologi för att behandla olika sjukdomstillstånd, till exempel cancer, stroke eller inflammation.

En lokalt bunden (fokal) form av epilepsi, kännetecknad av återkommande anfall som utgår från punkter i tinningsloben, huvudsakligen från den mesiala (proximala) delen. Ett brett spektrum av psykiska fenomen kan uppträda, som t ex illusioner, hallucinationer, kognitiva störningar och känsloupplevelser. De flesta komplexa, partiella anfall utgår från tinningsloberna. Dessa epilepsier kan klassificeras utifrån etiologi som kryptogena, ärftliga eller symtomatiska (dvs att de är förknippade med någon befintlig sjukdom eller skada). Syn. tinningslobepilepsi.

Ett medel för lokalbedövning och som även har lugnade verkan på hjärtat och används mot arytmier. Det har kraftigare och mer långvarig verkan än prokain, men verkningstiden är kortare än för bupivakain eller prilokain.

En förening av riboflavin och adenosindifosfat. Den är koenzym till olika aeroba dehydrogenaser, t ex D-aminosyraoxidas och L-aminosyraoxidas. Syn. FAD.