I en enkel mening kan adaptorproteinkomplex alfaunderenheter (Alpha Adaptin) definieras som en viktig del av kluster av proteiner som hjälper till att sortera och transportera cargo (last) i celler, särskilt inom endocytosprocessen. Alpha Adaptin är en underenhet i det större adaptorproteinkomplexet AP-2, vilket spelar en central roll i att initiera klumpbildningen av membran och cargo infångande under clathrin-medierad endocytos. Proteinet hjälper också till att koppla transportvesiklar till membranen och reglerar processer relaterade till cellyttrafik och signaltransduktion.

Adaptor Protein Complex 3, också känt som AP-3, är ett proteincomplex som spelar en viktig roll inom celldelningen och transporten av vesiklar inne i eukaryota celler. Det består av fyra subunits: beta-3A, beta-3B, delta, och sigma-3A. AP-3 är involverat i den intracellulära trafficken av membranproteiner till specifika destinations som sen vesiklar, lysosomer och melanosomer. Defekter i AP-3 har visats korrelera med olika sjukdomar såsom neurodegenerativa störningar och albinism.

I en enkel medicinsk definition kan Adaptoproteinkomplex 1 (AMPK) definieras som ett intracellulärt enzymkomplex som fungerar som en energisensor och spelar en central roll i cellens energihushållning. AMPK aktiveras under förhållanden av energetisk stress, såsom när celldatorsnack orsakas av syrebrist eller näringsbrist, och hjälper till att ställa in cellens metabolism för att bevara energi och främja överlevnad. Det gör detta genom att aktivera katabola processer som frigör energirik föreningar, samtidigt som det inhibiterar anabola processer som kräver energi. AMPK har också visat sig ha potential som ett terapeutiskt mål för behandling av en rad sjukdomstillstånd, inklusive diabetes, fetma, cancer och neurodegenerativa sjukdomar.

Adaptor Protein Complex 2 (AP-2) är ett proteincomplex som spelar en viktig roll inom celldelningen, särskilt vid klathrin-medierad endocytos. Det består av fyra olika underenheter, AP2A1, AP2B1, AP2M1 och AP2S1, som tillsammans bildar en struktur som kan binda till membranproteiner och klathrin. Dessa bindningar möjliggör formationen av coated vesiklar som transporterar olika molekyler in i cellen. AP-2 är därför kritiskt involverat i cellytans reglering av signaltransduktion, näringsintag och homeostas.

Adaptor Protein Complex 4 (AP-4) är ett proteincomplex som spelar en viktig roll inom celldelningen och transporten av proteiner mellan olika kompartment inne i eukaryota celler. AP-4 hjälper till att sortera och transportera proteiner från det trans-Golginätverket till ytan på endosomer och slutligen till cellytan, där de kan delta i cellytans signalering och kommunikation med omgivningen. AP-4 består av fyra subenheter: beta-4, sigma-4, mu-4 och epsilon-4, som tillsammans bildar ett komplex som kan binda specifika proteiner och transportera dem till rätt plats inne i cellen.

Adaptor protein complexes are large protein assemblies that play a crucial role in intracellular trafficking and signal transduction. They function as molecular bridges, connecting different proteins together to facilitate the formation of larger protein complexes. Adaptor protein complexes are composed of several subunits, known as adaptor protein complex (AP) subunits, which can be divided into four different complexes: AP-1, AP-2, AP-3, and AP-4. Each complex is responsible for specific intracellular transport pathways and signaling events. In summary, 'Adaptorproteinkomplex underenheter' refers to the individual subunits that make up the larger adaptor protein complexes, which are essential for proper cell function and communication.

'Deltaunderenheter' är en typ av adaptorproteinkomplex som spelar en viktig roll i intracellulära signaltransduktionsvägar, särskilt den väg som aktiveras av receptorer för tyrosinkinaser. Dessa underenheter hjälper till att koppla receptorer till olika effektorproteiner och enzymer, vilket leder till cellulära svar som kan inkludera celldelning, differentiering och apoptos. Adaptorproteinkomplex deltaunderenheter består av flera subenheter, inklusive Grb2, SOS och Shc, som interagerar med varandra och med andra proteiner för att koordinera signaltransduktion.

'Adaptor protein complexes of the mu subunit' refers to a group of proteins known as the AP-μ (AP-mu) complex, which plays a crucial role in intracellular trafficking and membrane transport. These complexes are composed of several different subunits, including the mu subunit, that work together to facilitate the recognition and binding of specific cargo proteins to vesicles during transport between different cellular compartments. The AP-μ complex is involved in various cellular processes, such as clathrin-mediated endocytosis and exocytosis, and helps ensure the accurate sorting and delivery of proteins within the cell.

'Adaptorproteiner, vesikulär transport' refererer til proteiner som faciliterer formationen og direksjonen av vesikler under intracellulær transport, ved å fungere som bro mellom vesiklar og deres målkompartmenter i cellen.

An adaptor protein complex gamma subunit refers to a specific type of protein that is a component of the heterotetrameric adaptor protein complexes, known as AP-1, AP-2, AP-3, and AP4. These complexes play a crucial role in the formation of vesicles involved in intracellular trafficking by recognizing specific motifs on membrane proteins and recruiting other proteins required for vesicle formation and transport. The gamma subunit is one of the four subunits that make up each complex, and it helps to bind the complex to the membrane and regulate its activity.

I en enkel mening kan adaptorproteinkomplexet beta-unterenheter definieras som en typ av proteinkomplex som hjälper till att sammanfoga och koordinera olika cellulära signaltransduktionsvägar. Dessa proteinkomplex består av flera underenheter, inklusive beta-underenheterna, som tillsammans fungerar för att koppla receptorer till intracellulära signalproteiner och på så sätt överföra signalsubstanser in i cellen. Adaptorproteinkomplexet beta-unterenheter är viktiga för en rad cellulära processer, såsom cellytiska signaltransduktion, cellkommunikation och celldelning.

Adaptorproteiner i signalöverföringen är strukturella proteiner som hjälper till att koppla receptorer till intracellulära signalsystem genom att verka som mellansteg och organisera signalkomplex, vilket leder till specificerad cellulär respons under homeostatiska och patologiska tillstånd.

Det viktigaste strukturella höljeproteinet i höljeklädda blåsor. Det har en nyckelroll i den intracellulära transporten mellan membranbärande organeller. Klatrin samverkar också med cytoskelettproteiner.

Människors grundläggande egenskaper och särdrag.

En underordnad klass av klatrinbyggande proteiner som är monomerer.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Protein undersyrer, eller proteindeficiens, refererer til et tilstand hvor kroppen mangler tilstrækkelig med proteiner for at fungere korrekt. Proteiner er essentielle for at bygge og reparere væv, producere hormoner og enzymer, og styrke immunforsvaret. En proteindeficiens kan føre til muskelatrofi, øget infektionsrisiko, langsomme vækst hos børn, svækkelse af immunsystemet, og i alvorlige tilfælde kan det også medføre koma eller død. Proteinmangel kan skyldes en mangel på proteinindtag eller en øget proteinbehov, fx som følge af sygdom, graviditet eller svær fysisk aktivitet.

"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

'GRB2-adaptorprotein', eller GRB2 (growth factor receptor bound protein 2), är ett cytoplasmatiskt adaptorprotein som spelar en viktig roll i intracellulära signaltransduktionsvägar, särskilt den mitogenaktiverade proteinkinas-vägen (MAPK). GRB2 fungerar som en länk mellan receptor tyrosinkinaser och nedströms effektorproteiner genom att binda specifika fosforylerade tyrosinresiduer på receptorer och SH3-domäner till effektorproteiner. Detta hjälper till att koordinera cellulär signalering i response till olika extracellulära stimuli som tillväxtfaktorer, cytokiner och tillväxtfaktorreceptorer.

SHC (Src homology 2 domain containing) signaling adaptor proteins are a group of intracellular signaling molecules that play a crucial role in the transduction of extracellular signals into intracellular responses. These proteins contain several domains, including Src homology 2 (SH2) and phosphotyrosine-binding (PTB) domains, which enable them to bind to specific phosphorylated tyrosine residues on activated receptors or other signaling molecules.

'Sigma underunits are adaptor protein complexes that play a role in regulating intracellular trafficking, specifically in the targeting and docking of vesicles to their appropriate membrane destinations during exocytosis and endocytosis. These complexes bind to specific phospholipids on the vesicle membranes and help recruit other proteins necessary for the fusion of the vesicle with the target membrane.'

Cellers upptag av extracellulära ämnen i membranbundna vakuoler eller mikroblåsor. Endosomer spelar en central roll för endocytos.

Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.

Blåsor som bildas när täckta cellmembrangropar växer inåt och knoppas av. Blåsornas ytterskikt utgörs av ett fackverksliknande täcke av höljeproteiner, som t ex klatrin, höljeproteinkomplexproteiner e ller kaveoliner.

Proteintransport refererer til den proces, hvor proteiner bliver transporteret gennem cellemembraner for at nå deres destination indenfor eller udenfor cellen. Dette sker ved hjælp af specielle transportproteiner, som kender vej og kan genkende de forskellige typer proteiner. Proteintransport er en nødvendig proces for at sikre, at cellen fungerer korrekt og at proteinerne kan udføre deres biologiske funktioner på det rigtige sted i organismen.

Trans-Golgi network (TGN) refers to a cellular organelle that is a part of the Golgi apparatus in eukaryotic cells. It is the final sorting station where proteins and lipids are sorted and packaged into vesicles for transport to their respective destinations, such as endosomes, lysosomes, plasma membrane, or the extracellular space. The TGN also plays a crucial role in modifying and processing proteins and lipids before they are transported.

Blåsor som bildas när höljeförsedda gropar i cellmembranet tränger in och knoppas av. Ytan på dessa blåsor är täckt av ett fackverksliknande nät av proteinet klatrin. Kort efter avknoppningen försvinner dock klatrinhöljet, och blåsorna benämns endosomer.

Blåsor som bildas i cytoplasman när höljeförsedda blåsor ömsar sitt klatrinhölje. Endosomer innesluter makromolekyler som binds av receptorer på cellytan.

Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.

Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom att kombinera genetiska sekvenser från två eller fler olika proteinmolekyler, vilket resulterar i en hybridprotein med unika funktionella egenskaper. Genetisk manipulation används för att fusionera generna på ett sådant sätt att de uttrycks som ett enda proteinskapsel i värdenorganismen. Dessa tekniker används ofta inom biomedicinsk forskning för att undersöka proteininteraktioner, skapa nya diagnostiska verktyg och utveckla terapeutiska läkemedel.

I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.

Föreningar och molekylkomplex som består av ett stort antal atomer och som i allmänhet är mer än 500 kD. I biologiska system kan makromolekylära ämnen åskådliggöras med elektronmikroskopi och särskiljas från organeller genom avsaknaden av membranstrukturer.

I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.

Fosfoproteiner är proteiner som innehåller kovalent bundna fosfatgrupper, ofta på serin-, treonin- eller tyrosinresidveni. Dessa fosfatgrupper kan spela en viktig roll i regleringen av proteinkunktioner, såsom enzymsaktivitet och signaltransduktion. Fosforylering och dephosphorylering av fosfoproteiner är centrala för cellulär reglering och styrs ofta av kinaser och fosfataser.

Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.

"Transportblåsor, även kända som gastriska intraluminala air-filled cystor, är membranbundna strukturer fyllda med luft som bildas i magsäcken och kan orsaka obehagliga symtom som smärta och svällningar i mag-tarmkanalen."

De GTPas-innehållande underenheterna hos heterotrimera GTP-bindande proteiner. När de frigörs från det heterotrimera komplexet samverkar dessa enheter med en rad olika budbärarsystem. Hydrolys av GTP genom underenhetens inneboende GTPas-aktivitet får det att återgå till sin inaktiva (heterotrimera) form. De GTP-bindande proteinernas alfaenheter grupperas i familjer, beroende på vilken verkan de har på andrabudbärarsystem.

Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.

Reglerproteiner som verkar som molekylära omkopplare. De reglerar ett stort antal biologiska processer, inklusive receptorsignallering, intracellulära signalöverföringsvägar och proteinsyntes. Deras verkan kontrolleras av faktorer som styr deras förmåga att binda till och hydrolysera GTP till GDP.

Specialiserade områden på cellmembranet, bestående av gropar täckta med ett borstigt skikt av proteinet klatrin. Dessa gropar tjänar som ingångar för makromolekyler som bundits av cellytereceptorer. G roparna knoppas sedan av inåt i cytoplasman och bildar täckta vesiklar (blåsor).

Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.

Ett multiproteinkomplex är en sammansättning av två eller flera proteiner som interagerar och fungerar tillsammans för att utöva en specifik cellulär funktion. Dessa proteiner binds till varandra med hjälp av icke-kovalenta interaktioner, såsom vätebindningar, hydrofoba interaktioner och Van der Waals-krfter. Många cellulära processer, inklusive signaltransduktion, DNA-replikering, transkription och proteinsyntes, kräver multiproteinkomplex för att koordinera och reglera dessa funktioner effektivt.

The GRB10-adapter protein, also known as Growth Factor Receptor Bound Protein 10, is a cytoplasmic protein that plays a crucial role in regulating intracellular signaling pathways linked to growth factor receptors and insulin receptors. It functions as an adaptor protein, facilitating the interaction between various signaling molecules and receptor tyrosine kinases (RTKs). GRB10-adapter protein contains several distinct domains that enable it to bind to different partners, including Src homology 2 (SH2) and phosphotyrosine-binding (PTB) domains. By interacting with RTKs and downstream signaling proteins, GRB10 modulates key cellular processes such as proliferation, differentiation, and metabolism, ultimately contributing to the maintenance of normal growth and development.

"Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett protein, som resultat av specifika interaktioner mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-skikt."

Produkter av nef-genen (tidigare 3'-orfgenen) hos HIV. Proteinerna undertrycker virusreplikation och har negativ reglerverkan på transkriptionen. nef betyder negativ faktor.