En kolsyreanhydrashämmare som ibland är verksam mot epileptisk absens. Den är ibland även användbar vid behandling av tonisk-kloniska, myokloniska och atoniska anfall, isynnerhet hos kvinnor vars anfa ll inträffar eller förvärras vid specifika tidpunkter under menstruationscykeln. Verkan är dock ofta övergående, pga snabb toleransutveckling. Den antiepileptiska effekten kan bero på dess hämmande ef fekt på kolsyreanhydras i hjärnan, vilket leder till ökad transneuronal kloridgradient, ökad kloridström och ökad hämning.

En grupp föreningar som reducerar utsöndringen av H+-joner från de proximala njurkanalerna genom att blockera karbanhydras. Syn. karbanhydrashämmare.

Ett zinkhaltigt erytrocytenzym med molekylvikten 30 kD. Det hör till de mest aktiva av alla kända enzymer och katalyserar den reversibla hydreringen av koldioxid, vilket är av betydelse för transporten av CO2 från kroppsvävnaderna till lungorna. Enzymet blockeras av acetazolamid. EC 4.2.1.1.

Ett sjukligt tillstånd av syrebrist orsakat av minskat syretryck på hög höjd.

5-bensensulfonamid-1,3,4-tiadiazol-2-sulfonamid. Selektiv hämmare av karbanhydras i njurarna. Används också i vissa fall av respirationssvikt.

En sport i vilken ingår bergsklättringsteknik.

En hämmare av kolsyreanhydras som används som urindrivande medel och vid glaukom.

Oorganiska salter som innehåller -HCO3-radikalen. De är av betydelse för bestämmande av blodets pH. Halten av bikarbonatjoner regleras av njurarna, och nivåerna i blodet utgör en indikator på alkalire serven och buffringskapaciteten.

Blodcirkulationen i hjärnans kärl.

En kolsyreanhydrashämmare som används som urindrivande medel och för behandling av glaukom (grön starr).

Ett patologiskt tillstånd till följd av basökning eller förlust av syra utan motsvarande förlust av alkalier i kroppsvätskorna. En minskad vätejonkoncentration (förhöjt pH) är kännetecknande.

En färglös, luktfri gas som bildas av kroppen och som är nödvändig för andningscykeln hos djur och växter.

En amfetaminanalog som snabbt tas upp via lungorna och sprids därifrån till främst till hjärnan och levern. Det används vid radioisotopskanning med I-123.

Xenonradioisotoper refererar till varianter av grundämnet xenon som har olika antal neutroner i sina kärnor, vilket gör dem radioaktiva, detta innebär att de saknar stabilitet och sönderfaller naturligt genom emission av ioniserande strålning. Dessa isotoper används inom medicinen, exempelvis inom diagnostiska procedurer som SPECT (Single Photon Emission Computed Tomography), där de injiceras i kroppen och avger gammastrålning som kan detekteras och generera bilder av olika organ och vävnader för att undersöka deras funktion och struktur.

En kolanhydrashämmare som används för behandling av glaukom. Syn. diklorfenamid; diklorofenamid.

"Singelfotonemissionstomografi (SPECT) är en typ av medicinsk bildgivande undersökning som använder gamma Strålning för att producera tredimensionella bilder av funktionen i inre organ och vävnader, genom att spåra emissionen av en radionuklid som är kopplad till en substans som absorberas av de aktiva cellerna."

Medel som påskyndar utsöndringen av urin genom sin verkan på njurfunktionerna. Syn. diuretika.

En autosomalt dominant, ärftlig sjukdom med återkommande episoder av svaghet i skelettmusklerna och sjunkande halter av kalium i serum. Symtomen börjar vanligtvis uppträda under de två första årtiondena av livet, med förlamningsanfall i bål och ben under sömn eller i samband med uppvaknandet. De kan vara timmar till dagar och utlöses allmänt av fysisk aktivitet eller kolhydratrika måltider.

"Teknetium Tc 99m-exametazim" är ett radionuklideteknisk preparat som används inom medicinsk diagnostik för att utvärdera hjärtfunktionen, särskilt myokardblodflödet i hjärtat. Preparatet består av den radioaktiva isotopen Teknetium-99m som kopplats till ett organospecifikt veckaglukosid kallat exametazim. Efter intravenös injicering av preparatet ackumuleras det i hjärtmuskulaturen och ger en bild av myokardblodflödet, vilket kan användas för att upptäcka och bedöma omfattningen av koronarvasdiseaser (KVD), såsom ischemisk hjärtsjukdom eller infarkt.

Ett tiaziddiuretikum (urindrivande medel) med verkningsmekanismer och användningsområden liknande dem hos hydroklortiazid.

Ett cytosoliskt karbanhydrasisoenzym med stor utbredning i celler av nästan all kroppsvävnader. Brist på kolsyreanhydras II ger ett syndrom som kännetecknas av osteopetros (marmorbensjuka), njurkanalacidos och förkalkning i hjärnan. EC 4.2.1.-.

Ett tillstånd i vilket kroppens nettoproduktion av syror eller alkalier uppvägs av nettoförbrukningen, vilket medför en stabil halt a v vätejoner i kroppsvätskorna.

Höjd över havet.

Organotechnetiumföreningar är kemiska föreningar som innehåller en kovalent bundet technetiumatom, vanligtvis i formen av en teknetium-99m isotop, och en eller flera organiska funktionella grupper. Dessa föreningar används främst inom medicinsk diagnostik som radiotracerare på grund av teknetium-99ms korta halveringstid och gammaemission.

Norandrostenedione är ett anabolt steroidhormon som förekommer naturligt i kroppen i små mängder. Det är en prekursor till testosteron och östrogen och kan konverteras till dessa hormoner i kroppen. Norandrostenedione säljs också som kosttillskott med påstådda prestationshöjande effekter, men användning av detta preparat är förbjudet inom idrotten på grund av riskerna för biverkningar och doping.

Ett mått på en lösnings surhetsgrad.

Analoger till eller derivat av amfetamin. Många är sympatomimetiska och centralstimulerande, och används vid trötthet, narkolepsi, parkinsonism, lågt blodtryck och aptitlöshet. Pga snabbt tilltagande tolerans föreligger fara för missbruk och beroende.

Ett saluretiskt (saltutdrivande) och diuretiskt sulfamylpreparat. Det har snabb och kortvarig verkan, och används vid ödem och kronisk njursvikt.

Elektroder som används för att mäta koncentrationen av specifika joner i celler, vävnader eller lösningar.