En ACTH-producerande hypofysadendym är en typ av godartad (benign) tumör i hypofysen, den del av det endokrina systemet som reglerar hormonproduktionen i kroppen. Denna speciella typ av hypofysadendym producerar ett hormon som kallas adrenocorticotropiskt hormon (ACTH), vilket stimulerar binjurarna att producera cortisol, ett viktigt stresshormon. Överproduktion av ACTH leder till Cushings syndrom, en sjukdom som kännetecknas av höga nivåer av cortisol i kroppen och kan orsaka en rad symtom som ökad fetma, muskelsvaghet, hudförändringar, högt blodtryck, förhöjt blodsocker och psykiatriska symptom.

Sjukligt tillstånd i hypofysen, kännetecknat av kraftig överproduktion av adenokortikotropt hormon. Detta leder till överproduktion av kortisol i binjurarna och till Cushings syndrom.

Tumörer som primärt uppstår i eller bildas som metastaser i hypofysen. De flesta hypofystumörer är adenom, vilka indelas i icke hormonproducerande och hormonproducerande former. De hormonproducerande klassificeras vidare utifrån den hormontyp de utsöndrar. Hypofysadenom kan även beskrivas genom färgningsegenskaper (basofila adenom, acidofila adenom och kromofoba adenom). Hypofystumörer kan utöva tryck på angränsande vävnadsstrukturer, inkl. hypotalamus. flera kranialnerver och synnervskorsningen. I det senare fallet kan dubbelsidig, temporal halvsyn uppstå.

Adenom. Godartad tumör, vars celler bildar tydligt körtelliknande strukturer eller härrör från körtelepitel.

Hypofyshormon som stimulerar utsöndringen av adrenokortikosteroider och främjar tillväxten av binjurebark. Det återfinns också i urin hos kvinnor och i serum hos dräktiga ston. Hormonet är en enkelkedjad polypeptid av 39 aminosyror, av vilka de 24 första är gemensamma för all arter. Denna sekvens av 24 aminosyror sägs stå för peptidens biologiska aktivitet, medan den återstående sekvensen av 15 aminosyror antas vara nödvändig för immunologisk specificitet.

Ett tillstånd, oftast hos kvinnor, som beror på hyperadrenokorticism till följd av tumörer i binjurebarken eller hypofysens främre lob, eller på långvarigt bruk av glukokortikoider. Symtomen kan vara snabbt tilltagande fetma i ansiktet, på halsen och bålen, kyfos pga osteoporos i ryggen, högt blodtryck, diabetes mellitus, amenorré, hypertrikos hos kvinnor och impotens hos män, mörknande hud, polycytemi, buk- och ryggsmärtor, samt muskelförsvagning. När tillståndet beror på överproduktion av adrenokortikotropin i hypofysen kallas det Cushings sjukdom.

Flera symptom orsakade av hypofysframlobshormonproduktion (ACTH- produktion) i icke-hypofystumörer.

En liten, oparig körtel belägen i sella turcica (turksadeln, i gropen på ovansidan kilbenet). Den står i förbindelse med hypotalamus via en kort stjälk.

En tillväxthormonproducerande hypofysadendym (sometider kallat akromegali eller gigantism, beroende på ålder) är en ovanlig endokrin sjukdom orsakad av en benign tumör i hypofysens framlob (adenom), som överproducerar tillväxthormon efter slutet av växtperioden.

"En Prolaktinom är en sällsynt typ av hypofystumör som orsakar överproduktion av hormonet prolaktin, vilket kan leda till symptomen såsom amenorré (uteblivande menstruation), galaktorré (spontan mjölkbildning i brösten) och hypogonadism hos kvinnor samt erektions- och libidoförluster hos män."

Tumörer i luftrören.

En tumör i hypofysens framlob, vars celler inte så lätt färgas av vare sig sura eller basiska färgämnen, och som möjligen är associerade med hypopituitarism.

Paraneoplastisk endokrinet syndrom (PES) refererar till en grupp av symptom som orsakas av överproduktion eller underproduktion av hormoner orsakade av cancer, även när tumören inte direkt påverkar endokrina organ. Detta skiljer sig från situationen då själva cancern eller dess behandling direkt stör endokrina funktion, till exempel när sköldkörteln infiltreras av cancer eller när strålbehandling skadar sköldkörteln. PES kan vara en första indikation på en dold malignitet och kräver därför uppmärksamhet från vården.

Adenohypophysis, även känt som framloben eller anteriorhypofysen, är den anteriora (främre) delen av hypofysen, en endokrin glandula belägen i basen av hypotalamus i hjärnan. Adenohypofysen producerar och sekreterar sex olika typer av hormoner: tillväxthormon (GH), prolaktin (PRL), adrenokortikotrop hormon (ACTH), thyreoideastimulerande hormon (TSH), folikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH). Dessa hormoner reglerar en rad fysiologiska processer i kroppen, inklusive tillväxt och utveckling, metabolism, immunförsvar och reproduktion.

Proopiomelanokortin (POMC) är ett protein som bildas inne i kroppen och är beläget i hypofysen, en liten endokrin glandula lokaliserad vid basen av hjärnan. POMC bryts ned till flera olika peptider, inklusive adrenokortikotrop hormon (ACTH), beta-endorfin och melanocytstimulerande hormon (MSH). Dessa peptider har varierande funktioner i kroppen, såsom att reglera hunger, metabolism, sinnesstämning och hudpigmentering.

Plötslig blödning eller ischemisk nekros i hypofysen som kan medföra akut synförlust, svår huvudvärk, hjärnhinnereaktioner, kranialnervförlamning, panhypopituitarism, och i sällsynta fall koma. Den vanligaste orsaken är blödning i samband med hypofysadenom.

Ett ben med kilform (os sphenoidale) vid botten av hjärnskålen.

Hormoner producerade av hypofysen, inkl. den främre loben (adenohypofysen), den bakre loben (neurohypofysen) och den dåligt definierade mittloben. Strukturellt består de av små peptider, proteiner och glykoproteiner. De styrs av nervsignalsubstanser eller neuroendokrina signalämnen (hypotalamushormoner) från hypotalamus, samt av återsignallering från målorganen i form av t ex binjurebarkhormoner, androgener och östrogener.

En sjukdom orsakad av överproduktion av tillväxthormon, vilket leder till gradvis förstoring av huvud och ansikte, händer och fötter, samt bröstkorg. Tillståndet är förenat med en mångfald andra sjukd omssymtom, som t ex nedsatt glukostolerans, högt blodtryck, artrit och muskelsvaghet. Ursprunget till sjukdomen är oftast ett somatotropinproducerande hypofysadenom.

Vanligtvis liten, långsamt växande neoplasm bestående av öar av runda, oxyfila eller spindelformade, medelstora celler med ganska små, vesikulära kärnor, och täckt av en slemhinna med gul, fårad yta. Tumören kan uppträda var som helst i mag-tarmkanalen (men även i lungorna eller på andra platser); ungefär 90 % uppkommer i appendix. Dessa tumörer har neuroendokrint ursprung och härstammar från en p rimitiv stamcell.

Sjukdomstillstånd i den främre eller bakre hypofysen som oftast yttrar sig som överproduktion eller underproduktion av hypofyshormoner. Vävnadsförändringar i hypofysen kan även förorsaka kompression av synnervskorsningen och andra angränsande strukturer.